Sömn

Många barn och unga med npf har ett varierande behov av sömn. De kan ha svårt att somna, eller vaknar många gånger per natt eller kanske vaknar jättetidigt. Enligt forskarna har dessa barn mindre produktion av kroppens egna melatonin, och kan därför behöva tillskott av detta i form av tabletter för att få till en fungerande sömn. Eller en drägligare sömn i alla fall.

Det finns även andra saker man kan göra för att förbättra sömnen.

Situation 1: Barnet hade jättesvårt att lägga sig till ro på kvällen. Barnets kvällsrutiner var sållade med barnets egna procedurer, som säkert är bekanta för småbarnsföräldrar. Men inte lika roligt när en 10-åring alltid skall be vatten två gånger, gå på toa minst en gång, måste kolla att skolväskan är packad, bara måste krama alla husdjur några gånger till, ber om ett mjukisdjur som inte är i sängen och som leder till febrilt letande av just denna leksak, blir hungrig och måste äta något (fastän barnet ätit 10 minuter innan läggdags), ropa att man inte kan sova i minst 15 minuter varje kväll och sedan var frustationen ett faktum för alla i familjen.

Lösning: Man gjorde upp ett klart schema med kvällsrutiner (melatonin, kvällsmål, tandborstning, dusch om det var duschdag, pyjamas och sedan ännu en stund i sängen med bok eller padda, till sist ännu lite dricka och toabesök). När läggdags började närma sig dimmade man belysningen och släckte alla lampor som gick (ljus motarbetar melatoninens verkan).

Man talade även flera dagar om de rutiner som inte längre skulle finnas i schemat. Man talade om det nya schemat.
Sedan följde man kvällsschemat. Ibland använde man äggklocka för att visa hur mycket tid som delmomentet skulle ta eller högst fick ta.
Barnet försökte såklart få in de rutiner det hade, men man följde schemat. Man fokuserade på schemat, berömde när det gick bra och ignorerade diskussionerna om andra saker. Det tog tid men så småningom började kvällarna fungera bättre än förr. Men man var även tvungen att diskutera skrikande av meningen "Jag kan inte sova". Pappan och barnet kom överens om att barnet istället kan säga "Jag är vaken" och barnet ville att föräldern skulle säga "Jag är här". Det gav barnet tryggheten att sedan somna efter en stund.

Situation 2: Barnet hade stora svårigheter att hitta ron att lägga sig på kvällen.

Lösning: Mamman hittade på nätet sidan www.sjalvhjalppavagen.se  där de skrev såhär om sömn:

De första man bör pröva som förälder är dock att ordna så bra sömnvanor som möjligt. De allmänna riktlinjerna för en god sömnhygien är:

Sovrumsmiljö som befrämjar sömn

Bekväm säng i välkänd miljö
Rätt temperatur
Mörklagt, lugnt och tyst rum (En del barn med ADHD har dock lättare att somna med en viss ljudbakgrund. Som till exempel dämpad musik. Överhuvudtaget är det så att många barn med ADHD behöver bakgrundsbrus för att kunna koncentrera sig bra.) Inte associerat med negativa upplevelser (ex bestraffning)

Uppmuntra bra sömnvanor

Regelbundna rutiner kring sängdags
Regelbundna tider för sängdags och uppstigning
Gå till sängs när man är sömnig
Gå igenom problem, bekymmer och planering i god tid innan sängdags
Somna på egen hand, utan förälders sällskap
Regelbunden fysisk aktivitet, frisk luft och ljus under dagarna
Barn med ADHD behöver ofta rejäla fysika aktiviteter så de blir riktigt trötta. Vilket dämpar både rastlöshet och irritabilitet och leder till bättre sömn.

Undvik

Att ha TV eller dator i sovrummet
Uppspelthet eller upprördhet innan sängdags
Träning eller annan kraftig fysisk aktivitet sent på kvällen
Koffeinhaltiga drycker efter kl 16 (ex kaffe, cola, choklad)
Rökning, alkohol och droger (tonåringar)
Stora måltider (men även att gå till sängs hungrig) och mycket dryck sen kväll
För mycket, eller sena tupplurar
Att ligga vaken i sängen

Mamman intervjuade då barnet och fick veta att barnet upplevde sängen som hård, och att även kudden kändes för låg. Då köpte de en mjukare madrass som utprovades i butiken med barnet och en extra dyna.
Barnet sa även att det vore skönt att kunna lyssna på musik för då blev man snabbare trött. Så tillsammans valde de ut låtar som passade som kvällsmusik och gjorde en lista på spotify. Sedan fick barnet lyssna på den listan till sist varje kväll.
Kvällarna blev mindre ångestladdade och barnet såg fram emot att lyssna på sin lista. Det blev en trygghet att veta att kvällen alltid avslutades behagligt och med samma trygga aktivitet. Efter en tid undrade mamman ifall inte listan borde utökas eller låtar bytas ut, men det ville barnet absolut inte. Listan var bra just som den var.