Musikterapi

Funktionsinriktad musikterapi, FMT-metoden

Lasse Hjelm är den funktionsinriktade musikterapins skapare. FMT-metoden tog sin form
åren 1975-76 när Hjelm inledde ett arbete med barn och ungdomar med CP-skador på
Akademiska sjukhusets habiliteringsavdelning i Uppsala. Arbetssättet har successivt
fördjupats och metoden har visat sig ge synnerligen goda resultat inom ett brett register av
funktionsnedsättningar och hjärnskador.

Beskrivning av den funktionsinriktade musikterapimetoden
Den funktionsinriktade musikterapin är en metod som erbjuder en unik rörelseterpi. Metoden
är neuromuskulär, dvs hjärnan påverkas och utvecklas genom att nya rörelser görs.
Rörelserepertoaren byggs successivt ut och nya rörelsemönster införs. Impulser tillförs
hjärnan genom muskler och nerver. Om individens rörelserepertoar är otillräcklig, så är också
hjärnans kapacitet otillräckligt utnyttjad. Behandlingen är icke-verbal. Terapeuten säger inte
hur adepten skall göra, han lär inte ut rörelserna. Terapeuten erbjuder möjligheter för adepten
att göra rörelser som han inte har gjort tidigare. Terapeutens roll är här att stöda och vägleda,
inte att lära ut. Adepten bör få göra sina egna erfarenheter.
Musiken är i nyckelposition som vägledare, men musiken är enbart medlet inte målet. Det är
inte musikaliska erfarenheter som metoden baserar sig på eller strävar efter. Målen är
utommusikaliska. Musiken i metoden består av specialkomponerade melodier, s.k.
musikkoder, som vägleder adepten i hans spelande. Koderna stärker konkret önskade
rörelsemönster, som en bild fastän i akustisk form. Koderna leder, bekräftar och inspirerar.
Metoden är både terapi och observationsteknik. Terapeutens roll är att observera avvikelser
eller otillräckliga rörelsemönster gällande människans grundfunktioner perception-andningkroppskontroll.
På dessa funktioner byggs metodens kriterier. Det är dessa kriterier som
FMT-terapeuterna arbetar med. I arbetet förekommer inga instruktioner, inga anvisningar,
inga kommentarer, inte heller verbalt beröm. Samspelet räcker som beröm och drivkraft.
Vidare är terapeutens kroppsspråk återhållet för att i så liten mån som möjligt vara instruktivt
eller bedömande.
I terapisessionen används akustiskt piano som terapeuten trakterar. Adepten erbjuds trummor,
cymbaler, lättare blåsinstrument samt ett flertal effektinstrument.
Målet med terapin är att genom en ökad rörelserepertoar befrämja kroppsbalansering,
stabilisering och strukturering. Det handlar om att se individen i ett helhetsperspektiv, där en
utvecklingsprocess är möjlig via den egna drivkraften. Metoden är en välstrukturerad
behandlingsmetodik i trygga lustbetonade former som alltid sker i individuell form, inte i
grupp. Inga psykologiska eller psykiatriska aspekter involveras i behandling eller utbildning.
Syftet med behandlingen är att höja individens funktionsnivå genom att skapa förutsättningar
för: den egna handlingen, utan andras önskan, vilja eller krav; den egna handlingen, utan
instruktioner; den egna tanken, utan andras ord eller förmaningar; den egna planeringen, utan
fysisk påverkan. Utan verbal påverkan skapas här utrymme för spontana responser, dvs
rörelser som påverkar och ger direkta förbindelser till sensomotoriska områden i hjärnan. Här
behövs inga omvägar via språkliga eller intellektuella tolkningar. "Från kroppen till knoppen"
(inte tvärtom) som Hjelm brukade säga.
Lasse Hjelm har också myntat följande citat: "Man kan inte organisera en hjärna med ord man
kan således inte organisera en människa med ord"

De kriterier som funktionsinriktad musikterapi fokuserar på
Inom funktionsinriktad musikterapimetod (FMT-metoden) arbetar terapeuterna utgående från
följande kriterier. Det har visat sig att just dessa kriterier är mycket viktiga för individens
utveckling. Hjelm skriver att allt skall fungera i en normal utvecklingsprocess. Människan är
en helhet med många funktionsområden. De måste alla samordnas för att hon skall fungera
tillfredsställande. Ett samordnat neuromuskulärt nätverk ger individen en möjlighet att
fungera i och tillsammans med sin omvärld. Att beakta och vid behov tillrättalägga
människans grundfunktioner borde anses vara en självklarhet.
Stabiliteten hör till de grundläggande funktionerna i en individs utveckling och
välbefinnande. Med en svag stabilitet blir hela vardagen energikrävande och
helhetsutvecklingen bromsas. Det handlar om balans och kroppskontroll. En svag
gravitationskänsla, bristande kontakt med underlaget, osäkerhet i sittande, stående och
gående kan finnas. Dessa brister är ofta beroende av flera faktorer och har samband med de
andra kriterierna. Hjelm har gett ett eget namn åt detta övergripande problem. Han kallar det
KFU-känsla för underlaget. I begreppet innefattas de så kallade sittknölarna, sittmusklerna,
som påverkar rygg, svank och nacke. En stabil kontakt mellan fötter och golv är nära
sammanlänkad med ett bra sittande där sittknölarna används på ett bra sätt. Det här är
grunden för kroppskontroll vilket i sin tur förutsätter en optimal perceptionell integrering.
Sidoskillnad handlar om obalans mellan båda kroppssidorna. En påtaglig skillnad kan märkas
vilket är ett neuromuskulärt fenomen som kan medföra stora svårigheter. En
funktionsskillnad som är större än vid vanlig sidodominans kan leda till en större osäkerhet
och ofta klumpighet. KFU är ofta svag vilket ger en dålig stabilitet och därmed större
osäkerhet. Detta leder till energiförlust vilket för med sig att en del rörelseaktiviteter blir än
svårare att utföra. En perceptionell osäkerhet finns eftersom varseblivningen av omvärlden
står på två skilda nivåer beroende på sidornas olika dominans. I skolvärlden är det här
osynliga problemet ganska vanligt. De här eleverna kan tolkas som ojämna. Ibland är de bäst
och ibland sämst är kommentarer av lärare.
Separata sidorörelser är att utföra och kontrollera olika samtidiga rörelser på kroppens båda
sidor. Instabilitet och sidoskillnader medför problem här. Att peka i en bok med ena handen
och samtidigt göra anteckningar med den andra kan vara svårt. Stabilitet, god kroppskontroll
och en bred perceptionsförmåga är förutsättningar för att separata sidorörelser skall lyckas.
Kopplingen mellan kroppskontroll och perception kommer fram här.
Bålrotation utgör grunden i ett stort och viktigt nätverk. Det är ett mycket intressant fenomen
och har visat sig vara mycket betydelsefullt i FMT-metoden. Personer med försenad
bålrotation har ofta inlärningssvårigheter speciellt gällande läsning och stavning.
Bålrotationen utvecklas hos ett barn i vanliga fall från åtta månaders ålder till tolv år.
Läsinlärningen är normalt klar vid tolv års ålder. Hjelm säger att här finns ett samband som
har bekräftats av mångårig erfarenhet samt av många andra FMT-terapeuter. Vi kan se
människokroppen som två funktionella system, där det nedre med fötter, ben och bäcken samt
det övre med bröstkorg till skuldror, hals, huvud och armar, samarbetar men även skall kunna
fungera separat och oberoende av varandra. Vid problem med bålrotationen försämras
stabiliteten, sidoskillnader förstärks negativt, separata sidorörelser blir svårt. En fungerande
totalperception är beroende av god bålrotation.
Korsrörelse handlar om att korsa händer och armar över kroppens tänkta medianlinje,
mittlinje. Ordergivning från hjärnhemisfärerna, de båda hjärnhalvorna, måste klara av att
växla och samverka i rörelserna vid övergången mellan kroppshalvorna. Här förutsätts en
välutvecklad förbindelse mellan hjärnan via hjärnbalken och ett neuralt kopplingssystem.
Handutvecklingen är mycket viktig för en individs utveckling. Handen avslöjar det mesta vad
gäller mognadsnivå och ger oss en mängd av besked och signaler. Med en speciell
avläsningsteknik kan FMT-terapeuter tämligen säkert urskilja grundorsaker till problem. Det
går att avläsa vilken typ av problem det rör sig om såsom läsning, stavning eller matematik.
Det här leder FMT-terapeuter till rätt nivå i behandlingen. Samtidigt som en handutveckling
sker så sker även en förändring i vardagslivet och i skolsituationen. Medvetenhet om den
egna kroppen växer, självförtroendet stärks samt lust och motivation att till exempel läsa
infinner sig.
Handledsfunktionen är likaså mycket viktig. Handledens medverkan i preciserade rörelser är
framträdande. En stor del av kontakt, avläsning och kontroll av omvärlden ligger förborgad i
denna funktion. Vid en flexion i handleden tycks det finnas hinder mellan kroppens perifera
delar såsom hand och fingrar samt hjärnan. Att se denna detalj kräver stor terapeutisk
uppmärksamhet.
Modell/logik handlar om adeptens problemlösningsförmåga. Hur kan hon avläsa rummet
såsom utplacerade instrument samt att utan instruktioner eller anvisningar hitta en struktur
och en modell i de formationer, trumuppställningar som sätts upp. Adeptens logiska tänkande
och förmåga att planera handlingar kan avläsas och bearbetas av FMT-terapeuten.
Perception innefattar auditiv, visuell och taktil perception. Hjelm säger att den auditiva
perceptionen är ledande och dominerande. "Örat leder ögat, ögat leder handen."
Kombinationen av två viktiga företeelser, dålig kroppskontroll och svag (snäv och fokuserad)
totalperception påverkar grundfunktionerna. Förmågan att uppfatta, urskilja, lokalisera,
diskriminera och tolka omkringliggande stimuli är beroende av kroppskontroll och
totalperception. För ett litet barn är perceptionsvidden först begränsad och mycket snäv.
Information måste då finnas i fokus och komma rakt framifrån. Successivt brukar
varseblivningsförmågan breddas och då kan samverkan med omgivningen fungera allt bättre.
Denna utveckling kan också kopplas till bålrotationsutvecklingen och den perifera kontrollen.
Det här osynliga handikappet är svårt att upptäcka och att förstå.
Förutom problem i skolan med all information som kommer emot en elev och som bör
uppfattas och bearbetas finns här ett klart samband med begreppet självförtroende. Vi kan
utläsa adeptens begåvning, den inneboende initiativkraften att vilja lösa problem samt att
själv planera en aktivitet. I terapisituationen skall adepten också söka samverkan med
terapeuten. Eftersom det i terapisituationen går att avläsa en individs begåvning hittar vi
många adepter med hög begåvning som ändå har funktionsnedsättningar. Problemen sitter
många gånger i kroppsfunktionerna. Hjärnan vet, men kroppen lyder inte.
Hand-fotkoordination är en funktion som koordinerar kroppens överdel och nedre del, där
handen representerar kroppens överdel och foten kroppens nedre del. Denna samverkan är
grund för många funktioner och synnerligen viktig. Det uppväxande barnet bearbetar den här
förmågan ständigt och omedvetet genom att springa, klättra och hoppa.
Helhetskoordination handlar om förmåga till samordning av rörelserepertoar och andning.
Det är en nödvändighet för att kunna fungera. I detta begrepp beaktas även samordning av
rörelse och tanke. Förmågan att anpassa kroppen till kommande aktivitet, Hjelm kallar det
förmotorik, samt förmågan att utnyttja balans- och gravitationskänslan för att kunna
koncentrera energin till stundens aktivitet hör till detta kriterium.

Sammanställd av Disa Kneck-Möller 
Referenser:
FMT-metoden, som den blev till, Lasse Hjelm 2005 ISBN: 91-631-5843-4

Disa Kneck-Möller Funktionsinriktad musikterapeut  FMT disapost@gmail.com  050 599 2446