Optimala förutsättningar för inlärning

Optimal stimulibalans

Förutsättningen för att man ska lära sig något är att man har ett öppet sinne mottagligt för inlärning.

Varje lärare vet detta och vid varje lektions start försöker man balansera sinnesintrycken för alla elever. Vanliga metoder kan vara att man stänger dörren till korridoren för att hålla ljud ute. Man kan justera gardiner så ljusinsläppet är optimalt. Man släcker en lampa som blinkar.

Men för barn med svårigheter kan det krävas ytterligare reglering av sinnesintryck. Den optimala stimulibalansen varierar från barn till barn och kan se väldigt olika ut. En kildyna med piggar för taktil beröring kan vara rena tortyrredskapet för en elev, och just det som behövs för en annan.

Man ser över den sensoriska stimulimiljön individuellt och arbetar fram de hjälpmedel som oftast ger den optimala stimulibalansen.

Kartläggning

Innan man kan använda sig av kognitiva hjälpmedel bör man kartlägga eleven. Det är ett pussel där man försöker få till en så stor helhet som möjligt där elevens styrkor och svårigheter är i fokus på detaljnivå.

Om utredning är genomförd, kan den ge många råd om anpassningar i skolmiljön.
Boken Skolkompassen (Lena W. Henrikson) kan användas för att titta på just en elev och se vad som krävs för att elevens inlärning tryggas.
Boken Inkluderingskompetens Adhd&Autism (Linda Jensen) tar upp viktiga punkter om hur man inkluderar alla elever i lektionerna.
https://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:566716/FULLTEXT01.pdf Detta är en studie om kognitiva hjälpmedel och värd att bekanta sig med.

Hålla koll på energinivåer

När det är fråga om arbetarens ork, maskiner, elektronik etc. så håller man noga öga på energinivåer. Om en mobil är nära urladdning så springer man med mobilen till laddaren. Mobilen får vila en stund och ladda upp sig. Sedan kan man fortsätta använda den.

Ett barn med neuropsykiatriska funktionshinder kan ha en jättebra anpassad vardag, men barnet använder ändå mer energi på alla uppgifter än eleven i bänken bredvid. Ur en energireserv som kan vara mindre från början, och läcker om sinnesintrycken blir för många.

Många tar kontakt med oss och frågar hur en elev, som klarat sig bra innan plötsligt blir irriterad, argsint, ångestfylld, ledsen, deppad och/eller rent utav aggressiv och våldsam. Man berättar ofta att inget speciellt hänt, men letar desperat efter en viss händelse som utlöst detta beteende.

Den första frågan är precis som de indikerar att fråga sig om något speciellt hänt som inverkat på elevens mående. Om man inte hittar sådant kan man gå vidare.

Hur såg upplägget ut från början? Ett npf-barn vill vara som alla andra och anstränger sig mycket för att klara allt som andra i klassen. Om kravsnivån är för hög så upplever barnet att det misslyckas även fast det mesta går vägen. Kravnivån gör att allt börjar kännas svårare och svårare. Eleven känner att han/hon drar en tung släde efter sig. Humöret börjar dala.

I allergier kan två ämnen tillsammans försvåra allergier, såsom björk och att äta ett äpple. I npf-världen kan sådant vara tex. om man har musik och gymnastik samma dag (om man är känslig för ljud och har svårt med spelregler). Om man dessutom flyttade musiktimmen under läsåret till denna dag, kan redan denna förändring i rutinerna vara svår att leva med.

Affektsmitta

Npf-barn smittas lätt av affektsmittan. Så om någon eller flera är irriterade eller frustrerade, så smittar det på barnet. Känsloregleringen är även svår, så barnet kan bli betydligt mer irriterad eller frustrerad än den ursprungliga källan.

Övriga faktorer

Tidigare lyfte vi fram den optimala stimulibalansen för inlärningen. Men den övriga miljön ser ju inte alls likadan ut hela tiden, den ändrar ju kontinuerligt. Sinnesintrycken anfaller alla, oberoende om man är känslig för dem eller inte. Så om man lägger till olika negativa sinnesintryck, så kan barnets balans rubbas och då kan man tippa över till utbrott eller total oförmåga till samarbete. Det kan räcka med att eleven framför har ätit vitlök, eleven bakom har för vana att knacka med pennan i pulpeten och just denna dag så borrar man i klassrummet bredvid. Dessutom hade man haft en konflikt på rasten innan om vem som skulle få gunga och hur länge. Mer än så behövs inte.

Vad kan man då göra? Man kan kartlägga om kravnivåerna för tillfället måste sänkas rejält för att ge barnet tid att återhämta sig (som attt lägga barnet på uppladdning). Man försöker hitta de sinnesintryck man kan reducera eller ta bort, för att lugna inlärningsmiljön. Man inser, att alla dagar inte kan vara lyckade och tar nya tag följande dag.

En lyckad inlärning förutsätter att man lyckas med sina uppgifter, att man är motiverad och att man har en tillräckligt hög energinivå för att kunna ta in ny information.

Allt detta vi hittills tagit upp är vad Lågaffektivt bemötande är, fastän dessa benäms som anpassningar, förebyggande arbete och minskande av affektsmitta . Du kan läsa mer om Lågaffektivt bemötande under huvudrubriken Lågaffektivt bemötande till vänster. Samt genom att titta på våra litteraturrekommendationer under rubriken Litteratur. Speciellt böckerna som Bo Hejlskov Elvén har skrivit.

Det är en myt att barn med npf inte skulle uppfostras till att vara hövliga, väluppfostrade och sådana som tar andra i beaktande. De uppfostras tidsmässigt mer än vanliga barn, men kan ha svårare att ta informationen till sig. Har man problem med uppmärksamhet, koncentration, theory of mind, att se konsekvenser av handlande eller att sätta sig in i andra människors känslor kan samhällets regler och etikett vara obegripliga.

För att man skall kunna fungera i skolmiljö och daghemmet med andra barn är det dock viktigt att veta om de viktigaste oskrivna reglerna.

I boken Barn som bråkar tar Tina Wiman och Bo Hejlskov Elvén upp olika situationer och hur man som förälder reagerar samt samt hur man kan se och analysera situationen. Ett kapitel i den boken födde livlig diskussion på sociala medier. I det kapitlet beskrevs att barnet svor och kallade föräldern för fula saker. Föräldern ignorerade svordomarna och avledde, då barnet hade ett utbrott just då. Kritiken på sociala medier var, att man minsann inte kan godkänna sådant beteende nånsin.

Kapitlet i sig var lösryckt ur sitt sammanhang. Hade de läst hela boken hade de insett, att orsaken till att föräldern inte direkt gjorde något åt svordomarna var att barnet är omottagligt för inlärning av beteenderegler under ett utbrott eller när man är jätteupprörd. Tror inte ens en vuxen ber om förlåtelse för något, om man känner sig felbehandlad, är arg och upprörd. Man måste först lugna ner sig för att kunna analysera situationen och kunna göra något.

Så kort sagt, ser någon att en förälder inte verkar reagera när barnet slår, skriker okvädesord eller lever rövare betyder inte att föräldern inte tar tag i det senare. På samma sätt kan man ibland i skolan minnas att om barnet har en sk. meltdown, så är det den enda strategi som barnet har att ta till just i den situationen. Man ska fokusera på att förkorta kaosfasen och att återgå till normala dagsordningen. Man kan efteråt analysera om beteendet ska ha några konsekvenser eller var hela situationen en följd av att man inte lyckades anpassa och läsa av situationen så att hela episoden hade kunnat undvikas.

Synvändan

Man kan anpassa i all oändlighet, men om synen på barnet är fördömande och man utgår från att allt oönskat beteende är något som barnet kan påverka, så då kommer man misslyckas med inlärningen.

McGregor beskrev i 1960 två grundläggande syn på människor som färgar våra metoder

- X - Att människor är lata och måste motiveras, kontrolleras och övervakas

- Y - Att människor är autonoma och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar

Bo Hejlskov Elvén talar mycket om synvändan, Ross Greene säger att det handlar om huruvida vi anser att personen gör det med flit eller gör sitt bästa.

Det är av stor betydelse hur vi ser på eleverna och barnen. Ser vi dem som en resurs eller en belastning? Därför är det oerhört viktigt att få förståelse för barnets svårigheter men även styrkor, för att kunna se ljusglimtarna i vardagen.
Om en pedagog är inkännande, och får till en fungerande dialog med ömsesidig respekt så kan man tala om optimal atmosfär för inlärning.